Att bedöma eller inte bedöma, det är frågan-eller?

Vi sitter nu med våra högar av nationella prov och med våra högar av arbeten och portföljer och ska väga samman alltihop till ett summativt betyg. Det är kanske inte konstigt att det då börjar höras röster som ifrågasätter betygen och kraven vi ställer på eleverna. Hur skulle det se ut om vi inte behövde sätta betyg? Hur skulle det vara om eleverna slapp känna krav på sig?

Det som vanligtvis finns i alla skolor och i alla klassrum och som nu kallas bedömningsmatriser är i själva verket utvecklingsscheman som är tänkta att användas formativt under en arbetsprocess. Om vi tar för vana att referera till denna utan att involvera betygsstegen möjliggör vi för fler elever att vara delaktiga i arbetet och att lära sig att se sin utveckling i förhållande till kvalitetsindikatorer istället för rena betygssteg som ofta är obegripliga för dem. Att jag som lärare tar kommando och översätter elevens prestation i utvecklingsschemat till de kunskapskrav som Skolverket ställt upp gör mig till en bättre bedömare och ger mig möjligheter att agera som handledare snarare än som domare utan att frånta mig ansvaret att bedöma elevens prestationer. Detta är ett sätt att höja lärares status; istället för att klaga över att vi inte har kompetens att betygsätta kan vi både avgöra vad som är god kvalitet i elevarbeten på ett visst stadium och för en viss elev och hänvisa till Skolverkets krav för att tillsammans med eleven säkerställa att arbetet når de önskvärda betygen, om möjligt. Det är viktigt att kommunicera att det inte är jag som lärare som har “hittat på” kraven utan det är Skolverket och jag måste vara förtrogen med dem för att kunna kommunicera hur jag översätter elevens prestationer till dessa krav.

Denna förtrogenhet är inget jag kan fixa på egen hand utan det krävs ett kollegialt arbete kring detta. Den rektor som har ordnat möjligheter till likvärdig bedömning både inom skolan och mellan skolor kan säga att betygen som sätts på skolan har hög reliabilitet. Den rektor som inte har ordnat det behöver tänka till kring hur dessa möjligheter kan skapas. Den lärare som inte vill delta i sambedömning eller diskussioner kring bedömning och kunskapskrav, av vilket skäl det än må vara, bidrar till låg reliabilitet och en sänkning de facto av vår status som yrkeskår.

Om vi nu känner att de nya kraven och tolkningen av dem inte är helt glasklara betyder det att vi behöver jobba ett varv till för att säkerställa att vi sätter betygen på rätt sätt. Det kan vi bara göra i kollegial samverkan och med ständig kommunikation med Skolverket. Vi lämnar politikerna utanför, de kan inte det här ändå och ska inte jobba med det. Lösningen är inte att ropa på att ta bort betygen eller att börja prata om betygens skadliga effekt. Betyg är skadliga när de kommuniceras på ett olämpligt eller otydligt sätt eller när grunderna för dem inte är tillräckligt väl underbyggda. Eleverna kommer att bedöma sig själva och varandra ändå, det är bättre att vuxenvärlden visar vägen på ett konstruktivt sätt med utveckling framåt i sikte.

Jag får just nu många frågor från elever om vad de behöver göra för att nå ett högre betyg. Om jag hemfaller åt rollen som domare är risken stor att de uppfattar betygen som en dom och som en stämpel. Om jag däremot tydligt kommunicerar att just nu har dina prestationer nått de krav som gäller för detta betygsteg indikerar det att betyget är en indikator som visar något just nu. Det betyder inte att det är omöjligt att nå det högre steget senare i livet men just nu är prestationen inte där enligt de krav som Skolverket har satt upp. Nota bene: de krav som Skolverket har satt upp; inte de krav som livet i allmänhet eller alla arbetsplatser eller alla utbildningar har satt upp. Om vi hjälper eleverna att sortera begreppen och att göra skillnad mellan sak och person kan betygen faktiskt vara av godo tror jag, något som indikerar något just precis nu. Kanske indikerar de att det finns en mognad att ta tillvara, en förmåga att disciplinera sig och nå mål eller så indikerar de att något behöver förändras för att komma längre. Som alltid är grunden för en bra kommunikation med eleven även om detta en god relation.

För övrigt anser jag att alla i skolans värld ska läsa den nya boken Betygsättning – en handbok av Anders Gustavsson, Per Måhl och Bo Sundblad. I min nästa blogg recenserar jag den och tar upp det viktigaste jag har tagit till mig i läsningen av den!

#kunskapskrav #bedömning #krav #betygsättning #matriser