Auskultationer – att lyssna på varandra.
- Helena Wallberg
- 2 okt. 2016
- 2 min läsning
Jag gillar egentligen inte ordet auskultation. Det för tankarna till metodiklärarna som kom ut för att observera oss lärarstudenter under våra praktikperioder. Jag kan fortfarande känna hur det var att någon tittade och antecknade under tiden som jag undervisade. Allt fokus var på mig kändes det som. Ibland när jag ska observera i ett klassrum säger läraren att det inte är någon idé att jag kommer just den lektionen för då ska eleverna jobba och det blir inte så mycket lärarlett att titta på. Den inställningen kommer nog från den traditionella synen på auskultation som också gjordes under traditionella förmedlingsinriktade lektioner. De flesta verkar associera auskultationer med att man tittar på läraren.
Googlar man på “auskultation” hittar man att det kommer från latinets auscultare som betyder lyssna. Vad skulle hända om vi börjar använda ordet auskultation som ett sätt att beskriva lyssnandets ädla konst istället för att prata om att vi går runt och tittar på varandras lektioner? Idag anses det vara en viktig del av det kollegiala lärandet att vi lärare öppnar våra dörrar till egna och andras lektioner. Syftet med auskultationer är dock inte alltid helt tydligt och det kan sätta käppar i hjulet för att sätta igång med dem på skolan. Är det för att kontrollera eller undersöka hur bra jag är som lärare? Ja, då känns det förstås inte så kul att bjuda in de som kan ha åsikter om det. Är det för att skapa samsyn, undersöka elevernas välbefinnande, engagemang och lärande och ta ett gemensamt ansvar för att undervisningen ska fungera? Ja, då kanske det blir lättare att få igång auskultationerna. Vi lyssnar in och efteråt lyssnar vi på varandras reflektioner för att hitta det gemensamma språket och de gemensamma visionerna.
I min bok Återkoppling för utveckling har jag konstruerat en möjlig observationsmall som kan användas för att få ett fokus i auskultationer kollegialt.Den bygger på framgångsrik undervisning och är säkert snarlik andra mallar eftersom vi är alltmer samstämda när det gäller undervisningens framgångsfaktorer och fallgropar.

Elevhälsans samlade kompetens har ett gemensamt mål: Att undanröja hinder för lärande för både grupper och individer (enligt förarbetet till skollagen). Min tanke är att mallen ska kunna användas gemensamt av både lärare, ledning och elevhälsa. En psykolog som är med på lektioner kommer kanske att undersöka de olika aspekterna utifrån ett annat perspektiv än vad till exempel en historielärare gör. En specialpedagog undersöker och observerar från ytterligare ett perspektiv medan kuratorn punktmarkerar andra delar utifrån sin kompetens. Den samlade bilden kan användas för kollegiala samtal om vilka behov som uppmärksammats och vilka pedagogiska lösningar man kan pröva för att möta de behoven. Fördelen med att använda en gemensam mall är att man kan utveckla ett gemensamt språk för att förklara och formulera framgångsfaktorer och fallgropar. Vi lär oss att lyssna på varandra.
Auskultationer är ett bra verktyg för att utveckla en kultur där alla elever är allas ansvar och där vi lyssnar på varandras perspektiv för att hitta framgångsfaktorer för elevers lärande.
Comments