Bra betyg = psykisk ohälsa?

Flera studier i framförallt Kanada och USA visar att sambandet mellan skolelevers psykiska hälsa och deras akademiska framgångar är mer sammanbundna än man kanske tidigare har trott. De kanadensiska forskarna har tittat på både neuropsykiatriska tillstånd och psykologiska svårigheter som depression och ångest. Redan i årskurs 5 finns indikationer på att elever med lägre grad av psykisk hälsa presterar sämre när det gäller skoluppgifter och förmåga att nå målen. Studierna är longitudinella så dessa barn har följts genom åren upp på universitetsnivå och sambandet fortsätter att vara starkt genom åren. Här hittar du en av studierna.I ett radioprogram från USA (länk här) hörde jag också refereras till en studie i Kanada, som jag tyvärr ännu inte har hittat, där man konstaterat ett samband mellan akademisk framgång och psykisk ohälsa. I denna studie hade de mest framgångsrika eleverna och senare studenterna högre grad av psykisk ohälsa.

Hur hänger då detta ihop med det som brukar påtalas, nämligen att högre studier ger mer lycka och välgång i livet? Det som pedagoger diskuterar alltmer är att studierna visar hur central skolans roll är när det gäller arbete för att förebygga psykisk ohälsa. De visar också att de skolor som ensidigt fokuserar på “core curriculum criteria”, dvs kursmål och betygskriterier (centralt innehåll och kunskapskrav i GY11) riskerar att skapa psykisk ohälsa hos eleverna och därmed senare risk för sämre studieresultat. Skolor som arbetar med att stärka elevernas självförtroende och självkänsla samtidigt som de arbetar med mål och kriterier sänker risken väsentligt enligt Dr Borba som intervjuas i radioprogrammet.

GY11 har potential, det är bra att mycket tydliggjorts i nya läroplanen men allt prat om höjda krav har skapat en stämning på många skolor som resulterat i prestationsångest hos både lärare och elever. Parallellprocesserna är tydliga på många håll; ju mer stressade lärare desto högre grad av psykisk ohälsa hos eleverna. Ett entydigt fokus på stoff, uppgifter och kunskapskrav har resulterat i att det tredelade uppdraget har kommit i skymundan. Skolan ska enligt GY11 vara studie-och yrkesförberedande, arbeta för personlig utveckling och ett aktivt medborgarskap. Jag misstänker att många skolor främst har arbetat med det studieförberedande detta läsår.

Nästa läsår kommer vår skola att genom elevhälsan prioritera arbetet med att stärka elevers självförtroende och självkänsla på flera nivåer. I klassrummen med en medvetenhet om betydelsen av dessa frågor samt med systematisk studieteknik. I och utanför klassrummen med avslappning och fokus på sömn och medveten närvaro. Finns det fler skolor eller pedagoger som bär på liknande tankar kanske vi kan bidra till varandras framgång med detta uppenbarligen livsavgörande arbete.