Ensidigt politiskt fokus på lärare skadar lärarna och sänker skolan ytterligare

Valspurten är ett faktum och skolan anses vara den fråga som engagerar flest väljare. Själv har jag svårt att följa debatten när den handlar om skolan av flera skäl. Jag känner inte igen mig i den totala svartmålning som en del ägnar sig åt och jag upptäcker till min förfäran att de flesta inte verkar känna till varken skollag, läroplan eller pedagogisk forskning när de debatterar.

Framförallt reagerar jag på att alla bara talar om lärarna. Björklund, Fridolin, Löfvén och andra politiker har alla sagt att lärarna är fantastiska. Mitt i allt det mörka står alltså fantastiska lärare. Jag undrar vad de menar med det. Menar de att alla andra som jobbar inom skolan: rektorer, skolsköterskor, kuratorer, skolpsykologer, lokalvårdare, resurspedagoger, kanslipersonal, speciallärare, specialpedagoger, vaktmästare, receptionspersonal, tekniker, studievägledare, biträdande rektorer med flera inte är det?

Att hävda att lärare är fantastiska samtidigt som man erkänner att elevers resultat inte är tillräckligt goda är att säga att det är något annat än undervisning som inte fungerar. Jag säger inte att det är lärarnas fel, det finns många saker som bidrar till skolans utveckling.

Samtidigt vet vi från rapporter från Skolinspektionen och Skolverket att det finns mycket att jobba med och förbättra i undervisningen i klassrummen. Om attityden är att endast läraren äger undervisningen så lämnar man samtidigt läraren maktlös inför situationen.

Egentligen blir är jag mest orolig för att bilden av den ensamma läraren som mitt i kaoset försöker bedriva sin undervisning är en gammal, förlegad bild sprungen ur det kategoriska perspektivet där var och en gjorde sin del i skolan utan att behöva möta varandra. I debatten höjs röster för fler speciallärare och specialpedagoger men ingen har hittills sagt vad dessa pedagoger ska göra i skolan. Vid ett tillfälle hörde jag att specialpedagogerna ska avlasta lärarna. Så ser inte skolan ut idag.

Forskningen är entydig: det tveklöst mest effektiva vi kan göra för att höja kvaliteten på undervisningen och på elevers resultat är att utvärdera och granska vår egen undervisning i samarbete med andra, gärna från fler professioner och därmed fler perspektiv, till exempel det specialpedagogiska. Jag ser en stor risk att allt fokus på lärare cementerar en syn på lärare som antingen offer eller ikoner och inte som professionella som också kan utveckla sina yrkesförmågor inom ledarskap, planering, bedömning för att ta några exempel. Att utveckla sina yrkesmässiga förmågor är inte samma sak som att säga att allt är dåligt. Att tala om att alla lärare är fantastiska är som att säga att skolans fallgropar beror uteslutande på andra faktorer än undervisning. Om man säger att lärare är fantastiska så riskerar man att befästa en syn på undervisning som statisk och tillräcklig istället för något som kan utvecklas oavsett utgångsläge. Om man dessutom fokuserar på hur lärare ÄR kan det bli svårt att skilja mellan den egna personligheten och den professionella rollen.  Varje anklagelse kan då bli en anklagelse mot den egna personen och inte mot det man gör i yrket.

Tankevurpan blir alltså, i min hjärna, att fokus på lärarna gör lärarna till ensamma syndabockar, offer eller ikoner. Alla tre epitet fråntar lärarna makten och gör skolan till den politiska arena den är idag. Lärarna blir ännu mer ensamma och inte ens från högsta ort talar man om det viktiga kollegiala helhetstänkt som faktiskt är bevisat effektiv för att höja resutaten och som dessutom utgör en röd tråd i skollag och läroplan. Om man inte tillmäter detta helhetsarbete betydelse från politiskt håll drar man också undan mattan för ett hållbart kvalitetsutvecklingsarbete och då kommer inte elevernas resultat att höjas hur små klasserna än blir eller hur många specialpedagoger man än lyckas hitta.

Kanske är det dags att sluta prata om vad lärare ÄR och istället fokusera på vad lärare GÖR? Lärare gör nämligen fantastiska saker. Lärare gör också ibland mindre bra saker som behöver lyftas och granskas för att utvecklas i ett ständigt systematiskt kvalitetsarbete tillammans med andra professioner i skolan som också gör både fantastiska och mindre bra saker.

Lärare är inte fantastiska. Florence Nightingale är död. Länge leve professionerna och yrkeskompetenserna som i samråd bidrar till skolutvecklingen i Sverige.

#lärareärfantastiska #helhetstänk #mångaprofessioneriskolan #skolutveckling #Skoldebatt