Från specialpedagog till tillgänglighetspedagog?
- Helena Wallberg
- 10 sep. 2020
- 4 min läsning
Nytt lärår, nya utmaningar, nya insikter och nya tag. Nya begrepp och nya funderingar.
Photo by Kristina Paukshtite on Pexels.com
Jag funderar över begreppet tillgänglighet. Så här beskriver SPSM tillgänglighet:
Tillgänglighet när det gäller förskola och skola, handlar om att alla barn och elever ska ges tillgång till och möjlighet att ta del av lärande och gemenskap i hela lärmiljön. (…) Att utveckla sin verksamhets tillgänglighet innebär att anpassa den pedagogiska, den fysiska och den sociala miljön i relation till barns och elevers lärande. Arbetet ingår i verksamhetens kvalitetsarbete, i det pedagogiska utvecklingsarbetet och som ett stöd för likabehandlingsarbetet. (se länk HÄR)
Vad skulle hända om vi bytte namn på alla specialpedagoger och speciallärare och började kalla dem tillgänglighetspedagoger? En del tillgänglighetspedagoger har utbildning för att hantera hela skolans tillgänglighetsarbete medan andra har specialiserat sig på läs/skriv, matematik eller till exempel teckenspråk. Deras uppdrag skulle kunna formuleras så här:
Uppdraget som tillgänglighetspedagog är att utifrån verksamhetens kvalitetsarbete, pedagogiska utvecklingsarbetet och likabehandlingsarbetet säkerställa alla barns och elevers tillgång till och möjlighet att delta, lära och prestera i gemenskap.
Skulle vi utifrån det uppdraget och den titeln börja prata om att det är självklart att förstelärare och tillgänglighetspedagoger har ett naturligt samarbete i det pedagogiska utvecklingsarbetet? En förstelärare har kanske bedömning som fokusuppdrag medan tillgänglighetspedagogen har alla elevers möjlighet att lära och prestera som uppdrag. Eller så har en förstelärarkollega språk-läs- och skrivutveckling som fokusområde vilket självklart tangerar tillgänglighetspedagogens kunskaper om utveckling av läs- och skrivförmåga och verktyg för att möta alla utvecklingsbehov.
Skulle lärare i större utsträckning vilja att tillgänglighetspedagoger är med i undervisningen eftersom de kan ge andra perspektiv på undervisningens behov?
Skulle rektorer ta med tillgänglighetspedagogerna i det systematiska kvalitetsarbetet och använda SKA för att identifiera behov för att öka tillgängligheten?
Kanske skulle rektorer också hejda sig om de tänker att tillgänglighetspedagoger enbart ska sitta med eller utreda vissa elever. För då blir det ju inte tillgänglighetsarbete längre.
Fast där fastnar jag. För sanningen är att tillgänglighetsarbete i praktiken ofta sammankopplas med en viss kategori av elever. Elever som har svårt att vara elever. Just nu elever med diagnoser inom NPF (neuropsykatriska funktionsnedsättningar). Regeringen har nu bestämt att examensordningen för lärare ska ha en särskild punkt för att blivande lärare ska få lära sig mer om NPF och de ska också få lära sig att koppla svårigheter de ser hos elever till npf eller ”npf-liknande tillstånd”*. Finn fem fel hos eleven. Detta görs under täckmanteln att det skulle bidra till ett bättre förebyggande arbete i skolorna. Alltså tillgänglighetsarbete men kopplat enbart till en elevkategori.
Alltså inte tillgänglighet utan arbete med fokus på att göra det bättre för en viss elevkategori. En grupp som alla antas ha svårt att vara i skolan och lära, utan koppling till övriga elever som finns i skolan. Som också hamnar i skolsvårigheter av olika slag som innebär behov som behöver mötas. Men deras behov ska vi inte beakta lika mycket som gruppen elever med npf eller “npf-liknande tillstånd”. Eller vi kanske helt enkelt ska göra det lätt för oss och tänka att alla elever som hamnar i skolsvårigheter har npf-liknande tillstånd? Praktiskt. Men vad innebär det för utformning av undervisning och andra lärmiljöer?
Tänk om en elev som hamnar i skolsvårigheter går igång på att diskutera med andra och att ha öppna frågeställningar och kreativa uppgifter? Tänk om en annan elev i samma klass går igång på att få tänka själv, ägna sig åt ett intresseområde och fördjupa sig på egen hand med checklistor och slutna frågor för att komma vidare i uppgiften? Tänk om båda dessa elever är sårbara för stress och tidpressade scheman och den ena eleven visar sin stress genom att få utbrott och den andra genom att bli alltmer introvert? Ska båda eleverna anses ha npf-liknande tillstånd? Hur gör man då för att skapa en npf-vänlig lärmiljö? Tänk om det dessutom i samma klass går en elev som ligger långt före alla andra i ämnet och går igång på att få analysera och hitta komplexa samband och som visar sitt missnöje med tråkiga uppgifter genom att vägra arbeta? Ska hon också anses ha npf-liknande tillstånd eftersom hon trotsar och gör sig besvärlig?
Om vi accepterar premissen att det är så som många felaktigt påstår, att det som är bra för elever med npf är bra för alla elever. Hur möter man de tre eleverna i exemplet ovan utifrån tanken om att det som är bra för npf är bra för alla? Vilken väg ska man gå för att möta de tre eleverna? De andra i klassen? De som läraren inte anser har problem med att vara elever?
Trots all forskning om tillgänglighet, trots alla rekommendationer till beslutsfattare från europeiska organisationen The Agency for special needs and inclusive education, trots den senaste rapporten från Unesco som till och med har titeln All means all, trots alla uppmaningar om att jobba för förståelse för att tillgänglighet betyder att arbeta för ALLAS tillgänglighet så landar det i praktiken i att en viss grupp behöver tillgänglighet.
Hur ska vi göra för att vända på resonemanget på riktigt och tala om att alla elever (vilka de än är) ska mötas av en tillgänglig skola? Om vi har elever som inte deltar, lär, presterar så har behov uppstått i skolan. Hur gör vi för att förstå skillnaden i resonemangen?
Att byta namn från specialpedagog till tillgänglighetspedagog löser nog inte problemet. Om tillgänglighet kopplas till elever som har det svårt, som har problem och som inte är som andra blir det ju ändå inget tillgänglighetsarbete. Finn fem fel på eleven, kalla det npf och langa in lite skärmar mellan borden så att de får stöd för att kunna vara elever. Kalla det tillgänglighetsarbete och fortsätt vara nöjd.
Photo by Pixabay on Pexels.com
Läs gärna också Aggie Öhmans och min tidigare artikel om regeringens beslut i Dagens Samhälle:
Comments