Förhoppningen om de snabba, konkreta och tydliga lösningarna

Denna vecka har jag ägnat mig och andra åt kollektiv intelligens, både som begrepp och hur man kan göra i praktiken för att bygga kollektiv intelligens. Jag gillar verkligen begreppet! Kollektiv intelligens. I vanliga fall kan ordet kollektiv få mig ur fattning eftersom det kan föra tankarna till det konforma, en norm som alla ska foga sig till. Men kollektiv intelligens är inkluderande och mångfaldsorienterat. 

Vad är bäst för lärande och utveckling och gemenskap? Vi kan tro att det är bäst när alla är lika, agerar lika och tycker lika och fungerar lika. Men så är det inte visar forskning både inom och utanför pedagogiken. Lärandet blir bättre när vi är olika, vi utvecklas mer när vi är grupper där man är olika. Tyvärr är vi människor konstruerade så att vi uppmärksammar olikheter väldigt snabbt och reagerar negativt på det.

Vi gillar inte olika men vi blir bättre när vi är olika.

Det kräver lite arbete för att dra nytta av att vara olika. Vi måste ju inte hemfalla åt våra neandertalkänslor.

I det här inlägget om kollektiv intelligens utgår jag främst från den forskning som Runsten och Waerr har ägnat sig åt på Handelshögskolan i Stockholm. Den beskrivs i boken Kunskapsintegration. Hela arbetslivet är mer komplext menar Runsten och Waerr. Det märks eftersom vi har fler mål att jobba mot. Det innebär fler uppgifter, fler relationer och med det kommer fler tolkningar och perspektiv. Det här blir jobbigare att hantera för individer och för organisationen.

När komplexiteten inte hanteras kan det lätt bli så att en del sätter sig på läktaren och har åsikter om hur spelet ska spelas. Det är lätt att ha åsikter från läktaren, man har ett annat perspektiv därifrån.

I skolans värld sitter ibland elevhälsan på läktaren och har åsikter om hur spelet ska spelas utan att vara där själva. Ibland sitter lärare på läktaren och har åsikter om hur elevhälsans spel ska spelas. Det är inte sällan förhoppningen om de snabba, konkreta och tydliga lösningarna som ställer till det. De tycks så självklara utifrån det egna perspektivet! Ännu starkare blir förhoppningarna när man känner sig pressad att lösa något snabbt och effektivt. Den obehagliga pressen sliter isär men förenar också, för vi känner alla samma press under oket av förhoppningarna om de snabba, konkreta och tydliga lösningarna.

Photo by Tembela Bohle on Pexels.com

Kollektiv intelligens är att komma bort från en spelplan för vissa och en läktare för andra. Vi spelar ju i samma lag, vi ska vara på spelplanen tillsammans med olika funktioner för att göra så många mål som möjligt.  

Vi vet vad som kännetecknar högpresterande grupper

Högpresterande grupper utmärker sig jämfört med lågpresterande grupper inte bara i resultat utan i processen. Det visar sig att lågpresterande grupper ägnar tid och energi åt att hitta lösningar eller leverera redan färdiguttänkta lösningar.  Högpresterande grupper däremot ägnar sin tid åt att undersöka vad problemet faktiskt är innan de börjar hitta lösningar. I detta gemensamma undersökande skapas också varma grupper där alla kan vara olika och bidra på sitt sätt. En slags kollegial differentiering. 

Vi vet vad som kännetecknar en högpresterande grupp:

Högpresterande grupper ställer 2300% fler utforskande frågor än lågpresterande grupper. Högpresterande grupper lyssnar 1500% mer. Det här mättes genom att räkna signaler som sänds tillbaka för att bekräfta att man lyssnar, alltså återkoppling. 

Vi vet att det är svårt för människan att se olikheter som en tillgång men ändå är det vad som krävs för att skapa kollektiv intelligens vilket leder till varma grupper, mer arbetsglädje och mer av en känsla av sammanhang och gemenskap vilket leder till ökat lärande.

Runsten och Waerr föreslår två strategier för att medvetet utveckla kollektiv intelligens: 

1. Utveckla samarbetskompetens

2. Utveckla samsyn om vad kollektiv intelligens är

Strategierna kan brytas ner och det är nu vi behöver bli konkreta för att uppnå samarbetskompetens och samsyn. Jag föreslår några verktyg för att arbeta med dessa strategier:

Multipla hypoteser – uttrycket blir ett verktyg

Människan drivs av viljan att bli lyssnad på. All vill bli sedda och det betyder inte att man ser med ögonen utan vi ser genom att lyssna. Högpresterande grupper lyssnar 1500% mer än lågpresterande grupper. Vi kan medvetet använda oss att begreppet multipla hypoteser för att stödja denna drivkraft.

När vi utvecklar samarbetskompetens och kollektiv intelligens använder vi medvetet tanken om multipla hypoteser för att undvika att ramla ner i de lågpresterandes skara där “vi och dem”, snabba lösningar och få perspektiv råder. 

Det vi vill åt är: Jag vet att du vet att jag vet att du vill mig väl. Att lyssna betyder inte att man håller med eller ändrar sin egen ståndpunkt. Det betyder att man försöker förstå perspektiv, ge och få inflytande.

Om någon uttrycker sig lite gnälligt eller anklagande – det kan ju kännas som om den personen har satt sig på läktaren och bara gnäller. Men utifrån tanken om multipla hypoteser kan vi också tänka att här är någon som vill att det ska bli bättre, att kvaliteten ska öka. Någon vill ha bättre kvalitet även om det uttrycks på ett sätt som jag inte gillar eller förstår. Tystnad är alltid värre, det leder inte till varma grupper, det leder inte till kollektiv intelligens. 

I ett högpresterande team förs samtalen med fokus på uppgiften och med multipla hypoteser som grund. Man välkomnar olikheter och använder dem som tillgångar i arbetet eftersom alla är överens om att det är en komplex verklighet vi lever i. De enkla lösningar kan vara bra men är sällan de enda lösningarna. Först måste vi veta vilka problem de ska lösa. Vi prövar oss fram och utvecklar förståelse för andras perspektiv men vi vet att det egna perspektivet finns med. Man lyssnar, ställer frågor och funderar på hur man kan hjälpa varandra att hantera motstridiga krav, förväntningar och press från olika håll. Jag vet att du vet att jag vet att du vill mig väl.

Förståelsekartan – ett frågebatteri för fördjupad förståelse

Förståelsekartan kommer från Project Zero vid Harvarduniversitetet och är tänkt att stödja fördjupad förståelse för det område man undersöker. Man kan välja var i kartan man vill börja eller så går man medurs i kartan. I skolan kan man tänka sig att sådana områden kan vara elevers resultat, elevarbeten, lektionsbesök, oro för något, förbereda samtal eller enkätsvar. 

Ur Lektionsdesign – en handbok, 2019

Reflektionsbrunnen – visualisera var tankarna är

Detta bildstöd visualiserar skillnaden mellan att konstatera, värdera och reflektera. Reflektionsbrunnen kan användas för att avsluta möten med en runda där var och en får dyka ner förbi konstateranden, recensioner och sätta ord på hur man själv upplevde mötet utan att värdera. Hur var det här?

Ur Lektionsdesign – en handbok, 2019

Jag tänker att det är svårt, ibland smärtsamt, att se och höra kategoriska uttalanden som befäster “den andre” och sår split mellan kollegor, människor och grupper. Jag kan samtidigt tänka att när det händer så är det ett uttryck för att någon vill att kvaliteten ska öka. Det är inte sällan ett uttryck för en förhoppning om de snabba, konkreta och tydliga lösningarna som tycks så självklara- iallafall utifrån det egna perspektivet. 100% fokus på uppgiften och vilken kvalitet det handlar om kan vända samarbetet från lågpresterande till högpresterande.

Lösningarna kan bli både konkreta, tydliga och differentierade när fler perspektiv får bidra och man lägger tid på gemensam förståelse för vilket eller vilka problem som ska lösas.