Inkludera på distans

Det är många som undrar hur man ska sätta in extra anpassningar på distans. Jag tror att det blir en större effekt om vi istället frågar oss hur vi skapar en inkluderande undervisning på distans. Det betyder inte att vi tar bort extra anpassningar men vi kanske ska fundera över vad vi gör i första ledet för att förebygga extra anpassningar. Att inkludera innebär att vi bjuder in, drar in, alla elever i gruppen i det gemensamma lärandet. Vi har en fantastisk möjlighet att dra nytta av tekniken för att göra distansundervisningen inkluderande för gruppen. Här är några förslag som jag tror skulle underlätta för alla elever.

Hjälpmedel för struktur och påminnelser. Lär hela gruppen hur man använder digitala hjälpmedel som stavningskontroll, speech to text, eller dokumentinställningar som skapar dispositioner. I Word finns till exempel hjälpmedel som avstavar ord och som ändrar färg och storlek på stycken. Mycket bra bildstöd för många elever om inte alla elever. Visa elever hur de kan använda kalendern för att skapa påminnelser med alarm och hur de kan lägga in tider för arbete och för återhämtning.

Dokumenthygien. Många elever är också behjälpta av att man visar dem hur man sparar dokument, sätter namn på dokument och sparar dem i mappar. I många klasser är det en god idé att bara ha ett dokument som lärare och elev delar så att allt sparas där, både text och ljudfiler och filmer och bilder och annat som eleven producerar. En lektionslogg där du som lärare sparar alla länkar och instruktioner är också ett sätt att inkludera hela gruppen i det gemensamma arbetet. 

Använd flera sinnen för förståelse. Visa elever hur de skapar egna inspelningar av genomgångar och instruktioner. Spela själv in instruktioner så att elever kan titta flera gånger. En del lärare har skapat en Youtubekanal för just detta så att eleverna själva kan ta till sig instruktioner flera gånger när det behövs. Man kan göra en skärminspelning genom att lägga upp en instruktion i text på skärmen och sedan berätta om den. Man kan också stå framför en whiteboard och spela in medan man förklarar. Det finns program som Doodly och Explaineverything som gör animerade instruktioner. Lär eleverna hur de kan göra egna instruktioner till varandra för ännu mer insikt i hur och vad och varför en uppgift ska genomföras.

Skapa digitala basgrupper. Ge alla elever varsin roll i basgruppen. En roll är att kontakta läraren vid frågor. En annan roll är att se till att hela gruppen samarbetar och om det blir bekymmer kontakta läraren. Bättre att den rollen är uttalad från läraren än att elever själva “skvallrar”. Basgrupperna kan få egna länkar till egna möten utanför klassrumsmötet. En huvudlänk till lektionen och andra länkar till grupprum.

Ge eleverna valmöjligheter för hur de kan arbeta. I min bok Lektionsdesign föreslår jag till exempel 3 i rad där eleverna får välja 3 sätt att jobba med uppgiften för att förstå och visa förståelse. Självklart är inte målet att hinna med 3 sätt, målet är att förstå genom arbete. De som hinner 3 gör det, den som hinner ett sätt gör det utan att det påverkar betygssättningen förstås.

Schemalägg möten med mindre grupper i gruppen i syfte att skapa forum för kamratlärande, tex med tankerutiner eller strategifrågor som: vad fastnade du för? Vad var lätt att förstå? Vad var svårt att förstå?Schemat kan göras med stationer, här ett exempel på hur man kan sätta upp tider och organisera för grupperna:

Anpassa uppgifternas innehåll till rådande omständigheter. Det är inte bara metoder och verktyg som gör jobbet, innehållet är naturligtvis också centralt för att inkludera eleverna i lärandet. Uppgifter kan handla om sådant som rör elevernas vardag som den ser ut nu. Allt från att beskriva sin dag till att jämföra nyhetsartiklar om pandemin kan kännas mer angeläget nu. Men fråga eleverna förstås. De kan ju vara dödströtta på det hela. Vad går de igång på? Varför inte börja med en sådan uppgift – när du jobbar hemma, vad gör att det funkar? Kanske måste uppgifterna utformas ännu mer kring hur eleverna jobbar och förstår syftet med det som ska läras än att ge instruktioner till vad som ska göras.

Publicera. Det finns ju hur många sätt som helst att publicera arbeten, tankar, frågor digitalt. Välj ett verktyg och låt eleverna publicera så ofta som möjligt. Allt från frågor i början, reflektioner, tankar till halvfärdiga och till slut färdiga arbeten. Skriftligt, muntligt i ljudfiler eller bilder och bildserier, inspelade instruktionsfilmer som eleverna skapar med mera. Det blir på riktigt även om det inte publiceras offentligt. Om man börjar i det lilla blir det lättare att publicera det större. Prata öppet om hur man kan stötta varandra att våga visa och varför det är bra. Allt som publiceras blir ju också jättebra att använda för sambedömning i kollegiet.

Prata om undervisning för elevers lärande, inte elevers beteenden. Vi blir lätt stressade när elever inte gör det de ska eller när elever är svåra att nå både bokstavligt och bildligt. Den stressen leder ofta till att vi börjar resonera om hur vi ska få eleverna att ändra sig så att de kan lära. Då har vi börjat exkluderingsprocessen. Om vi istället pratar först och främst med elever om lärandet (inte beteendet) och med varandra om vad vi kan göra för att undervisningen ska nå dem vi oroar oss för har vi istället påbörjat inkluderingsprocessen. Vad ska vi göra med Liam? blir då Vad ska vi göra med undervisningen så att Liam är med? Det kan tyckas svårt men jag tror att det är svårare att få en elev som inte vill att ändra på sig för att passa in i undervisningen. Använd tiden till kollegiala möten klokt. Använd den till det vi kan påverka; undervisningen. Små justeringar kan få stora effekter.