Istället för helklassundervisning: stationer och strategier

När du planerar ett arbetsområde eller en uppgift för eleverna, vem har du då i tankarna som mottagare av detta arbete eller denna uppgift? Är det Normaleleven? Vem är det egentligen?

The Bill Henderson Inlusion School skrev jag om i mitt förra blogginlägg. Där är normen att vara annorlunda. Det är en skola där elever tillåts vara som de är. Lärarna planerar tillsammans och specialpedagogen är med i planeringen. Planeringen arbetas fram med alla elever i åtanke.

På Bill Henderson har man lagt helklassundervisningen på hyllan. Det har transformerat deras sätt att arbeta säger de i den egna filmen som du hittar här. Istället planerar de ett område och stakar genast ut flera vägar att nå målen inom området. Barnen arbetar i olika stationer och prövar olika arbetssätt för att nå målen.

Nu vet jag inte om det stationslärande man använder på Henderson liknar det jag själv har jobbat med men jag kände att jag ville reflektera kring min egen process för att hitta sätt att slippa planera för en normalelev som ändå inte finns. Syftet med denna blogg är att visa hur häftigt det är att jobba som lärare, vi utvecklas och lär oss hela tiden. Syftet är också att dela med mig av något som jag tycker har fungerat bra och som har gjort jobbet roligare. Mitt sätt är inte rätt sätt utan ett sätt. Det är inte heller jag som har uppfunnit detta, vi är säkert många som jobbar och har jobbat så här.

Jag har arbetat länge med stationssystem och började med det när jag hade 35 elever i språkundervisning där alla var på olika nivåer. Istället för att se det som en svårighet och ett hinder för arbetet såg jag det som ett normaltillstånd, det var bättre för mina stressnivåer och visade sig vara mer kreativt. Jag började med att dela in klassen i tre delar där de själva fick välja om de ville gå snabbt fram, medelsnabbt fram eller ha ett mer makligt tempo. Jag lyckades inte riktigt hitta rätt när det gällde val av tempo, vi hade alla olika syn på vad som var snabbt respektive långsamt tempo och en del elever valde ett långsammare tempo än de borde enligt mig.

Nästa steg var att låta eleverna välja grupp utifrån aktivitet. En del fick läsa roman, en grupp läste serieböcker och en del läste enklare lärobok. Jag satt 20 minuter med varje grupp, varje lektion var 60 minuter. Övriga 40 minuter jobbade grupperna självständigt med sina valda böcker. Det fungerade hyfsat bra eftersom det blev en systematisk uppföljning av läsningen när vi satt tillsammans och närläste eller diskuterade det de hade läst och jobbat med.

Nästa idé var att dela upp varje lektion i stationer, 20 minuter per station. En station kunde vara diskussionsseminarium med mig, en annan informationssökning och en tredje träning kring till exempel ett grammatikmoment. Då delade jag upp klassen eftersom alla skulle arbeta i alla stationer. Jag gillade det eftersom det frigjorde tid för mig att träffa och se en mindre grupp varje lektion. Jag har alltid jobbat med lärloggar eller reflektionsloggar så att eleverna måste skriva en rad om sitt arbete innan lektionens slut. På så sätt tyckte jag att jag hade koll på vad de gjorde även om jag inte hade full övervakning hela tiden.

Efter det steget började vi jobba med längre lektionspass på min skola. Det var på många sätt räddningen för mig och min vilja att göra något mer än bara korta fragmenterade men styrda lektioner. Nu fanns verkligen möjlighet att skapa utrymme för flera arbetssätt. Tre timmar som går att dela upp i flera delar där alla kan få tid att jobba på sitt sätt. Jag tänker mer i termer av strategier nu. Alla elever har numera dator vilket också förenklar eftersom det finns inbyggda hjälpmedel och fler möjligheter att uttrycka sig på olika sätt:

Läsa text – läsa, lyssna, närläsa ensam eller i grupp…

Skriva text – skriva tillsammans, enskilt, i tankekarta, diktera för datorn, skriva publikt eller privat…

Hitta information – Samtala om hur det ska göras, söka själv, hitta egna strategier, använda YT eller andra kanaler för att få tips…

Diskutera – muntligt, skriftligt, i grupp, inspelat eller IRL med mig…

Reflektera – muntligt, skriftligt, publikt, privat, kortform i Twitter eller FB eller längre bloggar eller loggar…

Träna – genom appar, molntjänster, med kamrater, enskilt, i lärobok, stenciler…

Skapa – göra egna instruktioner i film, ljudfil, text, presentation, skriva, rita…

VI börjar med att jag styr lite så att alla förstår att alla sätt är tillåtna och hur de leder till målen. Jag får ofta frågan “vilket sätt ger bäst betyg?” vilket förstås måste diskuteras och problematiseras utifrån flera perspektiv. Det finns inte ett svar på det utan det beror på vem som ställer frågan och varför. Målet är att de själva ska äga processen och välja arbetssätt utifrån situation, uppgift, personlighet, förmåga och att de ska kunna vara flexibla i sitt arbete.

Det här sättet att förhålla sig till uppgifter kräver andra saker av mig som lärare än noggrant planerade lektioner. Jag behöver verkligen kunna vad jag letar efter för kvaliteter och jag behöver kunna visa eleverna vilka kunskapskrav vi jobbar mot. Ibland kan det kännas som kaos men jag har alltid koll på vem som gör vad på något sätt, kanske för att det inte finns någon anledning att gömma sig eller ducka? Gemensamma återsamlingar är förstås nödvändiga, ofta flera gånger per lektion och absolut i slutet för att stämma av var alla är nu och vad som är nästa steg.

Att öppna för fler vägar att nå målen från början istället för i efterhand när det står klart att någon inte klarade det känns alltmer självklart.

#strategier #inkludering #stationer #individualisering #BillHendersonInclusionSchool #flervägarattnåmålen