Likvärdig bedömning handlar även om analysen av beteendeproblem

Denna vecka har jag och de kollegier jag träffat ägnat oss åt beteendeanalyser. Analysverktyget är ett sätt att lyfta blicken från de enkla sambandsförklaringarna till en mer komplex och nyanserad bild som hjälper oss att anpassa situationen. Det måste ju vara lättare att ändra på arbetet, uppgiften, situationen än att ändra på ungen.

En beteendeanalys hjälper oss att sätta beteendet i ett sammanhang. Syftet är att hitta behov och lösningar som vi kanske inte får syn på när vi bara fokuserar på själva beteendet. På så sätt blir det ett verktyg för likvärdig bedömning i skolans elevhälsoarbete. Analysen bygger på insikten om att varje människa gör det som behövs för att behålla självkontrollen. Det är bland andra Bo Hejlskov som skriver om detta i boken “Problembeteende i skolan”. Det handlar också om att förstå att beteendet innebär att man slipper eller vinner något genom beteendet. Analysen innehåller fyra delar och jobbet handlar om att hitta sambanden mellan de fyra delarna:

Situationen

Beteendet

Känslor/tankar

Konsekvenser (på kort och lång sikt)

Här är ett par konkreta och verkliga fall som vi tillsammans har analyserat med hjälp av modellen:

FALL 1

8-åriga V blev ilsken och aggressiv och slog sina kamrater på rasterna. Kamraterna blev alltmer rädda och föräldrar till andra barn var skeptiska till att V skulle vara i skolan överhuvudtaget. Vi behövde analysera detaljerna kring detta negativa beteende. Dessutom blev lärarna mer och mer oroade över oförmågan att fokusera och över att V störde på lektionerna.

Situation: det visade sig att beteendet märktes allra mest vid vissa tillfällen, nämligen lektioner före rast.

Tankar och känslor: när V fick beskriva sina tankar och känslor visade det sig att det fanns en skräck för att komma sist ut på rasten för då skulle kompisarna ha sprungit iväg utan V. Om V var ute först fanns möjlighet att möta upp och gå med kompisarna. För att komma ut först behövde V sätta på sig ytterkläder och skor snabbt men V hade dålig koll på var just V:s kläder och skor var i hallen. Detta upptog V:s tankar under större delen av lektionerna före uterast.

Beteende: Lättdistraherad och ofokuserad på lektionen. Rusar ut för att komma först, slår ner kompisar som också försöker komma ut först. Drar ner allas kläder och skor. Skriker åt kompisar som är på väg ut.

Konsekvens: På kort sikt gav beteendet V en känsla av kontroll över situationen och en möjlighet att få vara delaktig på rasten. På längre sikt blev konsekvenserna mer negativa med dåliga relationer och ett allt större utanförskap.

Lösningen blev att tillsammans med V uttrycka och formulera den oro som V kände och den oro som de vuxna kände för de mer negativa konsekvenserna. Barbro Bruce som forskar och utbildar om språkstörning menar att vi hellre ska se språkstörningar som språklig sårbarhet och detta exempel kan ses i ljuset av det. Att bara se det som en social svårighet eller impulssvårighet möjliggör inte konstruktiva lösningar. Att se att V behöver stöttning i språklig förmåga att uttrycka känslor och tankar, att sätta ord på sitt eget beteende och oro och att stötta språket i social interaktion är en mer proaktiv och framåtsyftande lösning än att peka på det felaktiga beteendet. En mer pedagogisk lösning helt enkelt som gjorde att pedagogerna kände att de kunde påverka och ta kontroll.

Därefter blev också lösningen att ställa V:s skor direkt utanför dörren och att hitta strategier för att komma ihåg den egna hyllan. Klassen kom också överens om att låta V gå ut först och att alla skulle gå ut i en mer ordningsam stil som dämpar kaos. V tyckte också att en bra lösning var att använda klätterställningen som reträttplats direkt efter lektionen, den gav en överblick över skolgården som V hade saknat. V upplevde delaktighet från klätterställningen och kompisarna kunde på behörigt avstånd få hjälp att bygga upp förtroendet med hjälp av språket. Hur talar man till varandra? Hur kan man sätta igång en lek? Vilka ord och uttryck kan man använda för att visa att man vill någon väl och att man vill att någon ska delta?

FALL 2

Nästa fall är 17-årige K som också uppvisar ett aggressivt beteende i klassrummet och klasskamraterna har börjat tröttna. Flera incidenter har inträffat med våldsinslag även om det inte har handlat om misshandel, mer fasthållning. Beteendeanalysen innebär inte att förstå beteenden och acceptera dem! En del lärare missförstår detta och är oroliga att eleven ska få en känsla av att det är ok att göra som de gör. Det är inte fallet. Analysen hjälper till att formulera oron och få eleven med på tåget för att lösa det konstruktivt. Så här analyserade vi K:s beteende:

Situation: uteslutande lektioner som ställer krav på fokus och koncentration, särskilt om det krävs under lång tid. Matte och teknik är särskilt utsatta. Vi har inte kommit fram till vilket tid på dagen men jag gissar att det spelar roll också. Särskilt enskilt arbete utlöser beteendet.

Beteende: går runt i salen, smäller till kompisar på huvudet, dras in i konflikter som även andra instigerar, håller fast en kamrat tills det gör ont. Lämnar inte in uppgifter och gör inte klart arbeten.

Tankar, känslor: K orkar inte, det är för jobbigt att koncentrera sig. K tror ändå inte att det går att klara gymnasiet. Det har inte gått så bra förut men då har K lyckats sista veckan genom att någon har suttit bredvid och sett till att det har blivit klart. K tänker att det är väl så det funkar och väntar tills någon tar hand om det.

Konsekvenser på kort sikt är att K slipper anstränga sig och att K får uppmärksamhet. K tycker att han vinner en social ställning genom att uppfattas som pajas och kul kille. Dessvärre är konsekvenserna på längre sikt motsatta, man orkar inte med pajasen och tycker inte att det är särskilt roligt. Studierna blir lidande, han får inte betyg.

Lösningen jobbar vi på men hittills har vi sett att K inte är van att använda sitt explicita minne, det som kräver ansträngning i stunden. Han saknar strategier för att planera arbetet, någon har ju gjort det jobbet åt honom förut. Lärarna menar att de trots allt i vissa stunder kan se att han har resurser och borde nå godkända betyg. K behöver få lära sig om skillnaden mellan det implicita minnet (det som lagras och inte kräver ansträngning för att plocka fram ur minnet) och det explicita minnet som innebär ansträngning i stunden för att minnas och överföras till det implicita minnet. Pedagogerna vill lära K dessa minnesbegrepp för att bygga tillit, om de gör K medveten om att det inte handlar om att bara kunna eller att han är dömd att misslyckas så finns en större chans att han orkar anstränga sig när det är tufft. De ska också anpassa instruktioner med hjälp av checklistor med några få punkter, 1-3 punkter, att bocka av. Korta pass och placering längst fram i klassrummet, det har K själv upptäckt funkar bättre. Jag gissar att språket behöver stärkas även i fallet K och reflektionsloggar där K får fundera över sitt sätt att tänka och arbeta kommer att bli värdefulla och effektiva verktyg. Jag gissar också att de måste göras muntligt eller med hjälp av färdiga frågor eller början på meningar innan K är klar över syftet. Till exempel “Jag är mest nöjd med att…”, “Jag kan….”, “Jag vill göra mer av…” eller “Om jag skulle göra om dagens arbete skulle jag…”.

Beteendeanalysen hjälper oss att sätta beteendet i ett sammanhang. Som specialpedagog är jag mest intresserad av situationen eftersom den hjälper oss att se vad som behöver anpassas. Psykologer kanske är mer intresserade av själva beteendet och att hitta strategier för att hantera det. På så sätt kan verktyget bli ett samverkansverktyg där allas kompetenser tas tillvara för att lösa utmaningar.

Det blir också ett mäktigt verktyg för kollegialt lärande eftersom det tvingar oss att lyfta blicken från individerna i sammanhanget, elever eller läraren, för att se hur små faktorer hänger ihop och bidrar till en lärmiljö som hjälper eller stjälper. Lösningen ligger inte i vilka verktyg eller metoder som väljs utan i pedagogers och barnets delaktighet i analysen och lösningarna.

#inkludering #Formativbedömningsomförhållningssättochipraktiken #bedömningskompetens #effektivfeedback #bedömning #beteendeanalys #delaktighet #anpassningar