Meningsmotstånd gör oss bättre

I högstadiet gick jag i en amerikansk skola och där fick jag lära känna traditionen “Slam book”. Det var en fysisk anteckningsbok där någon skrivit skolkamraters namn högst upp på olika blanka sidor så att andra fick plats att skriva in vad man tyckte om dessa personer. Det kunde bli långa trådar med alla möjliga hemska åsikter och uttryck för att förnedra men också för att upphöja. Det var förstås solklart från början vilka som skulle bli nedgjorda och vilka som skulle framstå som kungar och drottningar. The Slam Book gick runt runt i skolan varje termin så att alla kunde läsa och skriva om andra och om sig själva tills någon lärare fick tag på den och konfiskerade den.

Jag tänker ibland på den där Slam book när jag tänker på sociala medier. Själva boken var ju bara medlet för allehanda åsikter precis som sociala medier bara är medlet för det som förmedlas. Men på något sätt blir det där trånga utrymmet för att uttrycka sig med så få ord som möjligt ett verktyg för våra lägsta impulser.

Slam book blev också ett sätt att skapa en sanning om tillräckligt många skrev samma saker eller i varje fall inte gick i svaromål. Jag tänker på den där Slam book när jag tänker på värderande kommentarer och förlöjligande berättelser som står oemotsagda i sociala medier och därför etableras som sanningar i vissa kretsar.

Photo by Caio on Pexels.com

Det finns ingenting positivt med en Slam book i vilken skepnad den än publiceras. Men det som står i den kan ändå användas. Ibland känns det tungt när vi möter motstånd och blir ifrågasatta. Men vi kan använda tungsinnet och frustrationen över att inte bli förstådda till utvecklingsarbete. 

Mer och mer tänker jag på det professionella utvecklingsarbetet som att det behöver ha språkutvecklande arbetssätt som grund. Jag oroas ibland över den antiintellektuella tonen i sociala medier. Det famlas i uppdraget och det märks i språkbruket.

Hur kan till exempel ord som extra anpassningar, ett lagstadgat uttryck, användas för att schavottera kollegor när det är en rättighet för elever som riskerar F? Hur kan ord som anpassningar användas för att klumpa ihop allt från tankar om normalitet till tankar om elevers svårigheter nu och senare? Hur kan ett helt vetenskapligt kunskapsfält som specialpedagogik användas för att underminera en profession när det är ett område som tar år att utbildas i och som är en del av ett globalt arbete för allas rätt till tillgänglig utbildning? Hur kan ord som undervisning användas för att beskriva lärarens arbete istället för att beskriva samspelet runt elevers lärande? 

Det här famlandet ger oss information om kritiska aspekter i vårt professionella arbete. Orden jag tog upp ovan är exempel på sådana kritiska aspekter. Sociala medier med 140 tecken uppmuntrar till “fårättdiskussioner”. När vi utvecklar med språket som verktyg så går vi förbi att ”få rätt”.

Fårättdiskussioner skapar frustration åt båda hållen men de tvingar oss att utanför alla nätbaserade fora sätta ord på den där kritiska aspekten, att tänka till om vad det är i resonemanget som är kritiskt för att få till ytterligare förståelse. Det är precis som i klassrummet med andra ord. Vilka begrepp är kritiska att förstå? Vilka samband är kritiska för förståelsen? Vilka förmågor är kritiska att utveckla för kunnandet och vilka detaljer är kritiska för kvalitet? 

Photo by Alex Green on Pexels.com

Varje motstånd betyder att det finns en tanke, en känsla, en erfarenhet att nysta i och att sätta ord på för att komma åt de kritiska aspekterna. Precis som i klassrummet. Varifrån kommer detta? Är det alltid så? När var det inte så? Berätta mer! Vi sätter ord på tankar och känslor, vi går förbi det ytliga, det konstaterande och värderande språkbruket. Vi går in i språket och ser hur det kan hjälpa oss att förstå de ord vi använder och hur de skapar mening och sammanhang.

Ingen gör motstånd för att bara göra motstånd. Det finns en trigger, en ideologisk eller erfarenhetsmässig eller känslomässig orsak till motståndet. Triggern är inte alltid tydlig eller synlig. Om vi kan hjälpas åt att sätta ord på våra triggers i relation till uppdraget så kanske vi kan komma ifrån att det är en person som triggar. För så enkelt är det ju inte, personen står för något eller säger något som triggar. Situationen triggar. Sammanhanget triggar utifrån tidigare erfarenheter och ideologier.

Vi får plats allihop i skolans utvecklingsarbete och vi är alla viktiga trådar i den stora väven. Om vi kan erkänna att vi famlar för att det är svårt och komplext och inte för att göra livet surt för varandra så kan vi använda språket för att hitta ledstängerna istället för att dra undan mattan för andra.

Photo by Kampus Production on Pexels.com