Restuppgifter – strategifrågor och verb som verktyg för att komma ikapp

Min erfarenhet från många skolor är att de flesta restuppgifter är skrivuppgifter. Något gör att det verkar oerhört svårt att komma igång med skrivande för väldigt många elever. En del nöjer sig med att konstatera att de har svårt för att skriva medan andra kämpar men når inte fram och hamnar i prestationsångest istället. Ordet prestationsångest används flitigt men vad betyder det egentligen? I värsta fall kan det användas som en etikett som signalerar att eleven egentligen är “duktig” men inte orkar med att vara så “duktig”. Jag tror att prestationsångest är ett symptom och inte en orsak till avårigheter med att komma igång med uppgifter.

Att inte komma igång är ett så tydligt tecken på misslyckande. Istället för att kalla det misslyckande försöker man förklara det med alla möjliga egensnickrade diagnoser, både lärare, elever och föräldrar ägnar sig åt diagnosticerande. Allt för att slippa känslan av att det egentligen borde gå men eftersom jag nu funkar så här så finns det en utmärkt förklaring till varför jag inte kommer igång! Läraren kan också tänka att det inte finns något att göra pedagogiskt eftersom det mer är en psykologisk orsak och det har man ju inte kompetens för.

Jag tror att man måste gräva djupare i hjärnan för att förstå mekanismerna bakom svårigheter att komma igång. Självförtroende är en faktor och ju oftare det är svårt att komma igång desto mer troligt att självförtroendet är i botten. Men den verkliga orsaken tänker jag är brist på strategier. Skrivande är inget som kommer av sig självt. Det måste tränas men de flesta har tränat genom att helt enkelt bara skriva och se vad som händer. I bästa fall fungerar det men för väldigt många blir det stopp när man kommer till utmaningar, skrivsituationer man inte känner igen eller när man inte förstår vad som krävs för skrivandet i uppgiften.

De flesta av de här eleverna kan träna på att komma igång genom att ställa sig frågor inför att komma igång med uppgiften. Självskattning och reflektioner kring den egna processen är effektiva verktyg för utveckling. Frågorna nedan har hjälpt flera elever och kan prövas som första steg. De är tänkta att användas individuellt men en undervisning som poängterar vikten av att ställa sig frågorna är allra bästa förstås. Kanske kan frågorna finnas med som en del av uppgiften? De behöver inte besvaras skriftligt, det viktiga är att eleven kommer fram till ett sätt att tänka kring de egna strategierna.

För att komma igång:

1. Var ska jag sitta?

2. Hur ska det se ut där jag sitter? Rent bord, tekopp, vid fönstret eller mörkt, fåtölj eller stol, dator och några böcker på bordet?

3. Vilka material behövs? Instruktioner, böcker, stenciler, affischer? Var ska jag ha dem – på bordet, väggen, ett annat bord?

4. Vilka frågor eller idéer behöver jag tänka på för att göra uppgiften?

5. Hur lång tid ska jag hålla på?

6. Vad ska jag göra när tiden är ute? Ta paus? Hur länge? Dricka vatten?

7. Vad behöver jag göra för att komma in i arbetet? Läsa instruktionen? Läsa fakta? Ta reda på något?

8. Vad ska jag göra om telefonen ringer? Om det kommer meddelanden? Om jag blir störd av något annat?

9. Vad ska jag göra om jag kör fast? Vem kan jag fråga? Vad kan jag gå vidare till att göra istället? Hur kan jag träna min uthållighet för att ändå komma på en lösning? Andas lugnt? Ställa mig upp och vifta med armarna? Försöka formulera vad problemet är? Vad skulle en person som är van att jobba med detta göra?

10. Varför ska jag göra arbetet?

11. Hur kommer jag att känna mig när arbetet är klart?

Skrivmallar kan hjälpa mycket för elever som inte är vana att ta initiativ till texter. Den skapar en struktur och eleven fyller i det som saknas i mallen. Den här skrivmallen kommer från Hanna Stehagens bok Språk i alla ämnen:

Jag vill förklara vilka orsaker som gjorde att….uppstod. Jag menar att….hade störst betydelse för….eftersom….Först….Därefter….Sedan….Detta förorsakar att…Alltså anser jag att följande orsaker….har störst betydelse för….

Ett annat problem för elever som har svårt att komma igång är att de hamnar i högar av restuppgifter i olika kurser och ämnen. Här kan vi lärare underlätta genom att gå igenom verben i kunskapskraven. Oavsett ämne eller kurs är det samma verb som återkommer. Eftersom det är vanligast att ha rester i skrivuppgifter tänker jag att de verb som är tillämpliga på just skrivande i alla kurser är de här:

analysera

dra slutsatser

kommentera

motivera

reflektera

resonera

tolka

utvärdera

En framåtsyftande fråga när det gäller elevens luckor i underlaget kan då uttryckas: “vad är det som eleven inte har gjort utifrån verben i kunskapskraven?” Jag kanske inte har sett prov på att eleven kan resonera om något som står i kunskapskraven. Eller så har eleven inte visat kunnande när det gäller att dra slutsatser. Kanske har eleven visat förmåga att dra slutsatser men kunskapskraven stipulerar att det ska handla om något särskilt som eleven inte har visat. Ibland kan det också hjälpa att eleven gör en del skriftligt och resten muntligt för att man ska kunna avgöra om eleven kan det som kunskapskraven stipulerar.

Kan eleven visa resonemang i flera ämnen? Det är ju inte den saknade uppsatsen som är grund för F-varningen utan det som uppsatsen skulle visa att eleven kan. Kan eleven visa det på annat sätt om det inte gick genom en uppsats? Vad är det som saknas egentligen?

Många skolor arbetar i lag som tillsammans undersöker elevers problematiska studesituationer. Kan det finnas en vits med att jämföra verb i de olika ämnen där eleven inte har färdigställt uppgifter? Kanske är det samma verb i flera kuser? Kan man isåfall göra en uppgift som gäller för flera kurser? Hur skulle det underlätta för eleven? För lärarna?

Kärnfrågan “Vad är det som saknas egentligen?” behöver ställas för att se vilka strategier som saknas, om det saknas verktyg som skrivmallar eller vilka verb i kunskapskraven som saknas snarare än vilka uppgifter som saknas.