Sju faktorer nödvändiga för inkludering enligt EU
- Helena Wallberg
- 2 dec. 2016
- 8 min läsning
Det är alltid spännande att ta del av rapporter från The European Agency for Development in Special Needs Education (The Agency). Jag gillar att de har fokus på just utveckling av specialpedagogik. Vi vet mer och mer om lärande och förutsättningar för lärande. Självklart måste specialpedagogiken vara en del av den allmänna utvecklingen av undervisningsstrategier.
Den rapport jag vill sammanfatta här har tio år på nacken men är fortfarande aktuell. Tyvärr skulle man kunna säga. Det är inga nyheter som presenteras men rapporten är en god sammanfattning av hur det ser ut i Europa och vad som faktiskt fungerar för en inkluderande organisation av skolan och undervisningen för alla barn. “Specialpedagogik i Europa” del 2 handlar om åren efter de första sex grundskoleåren. Syftet med rapporten är att sprida kunskap och att ge inspiration för fortsatt arbete. Fokus var bra strategier för arbetet med inkluderande undervisning. Ett europeiskt perspektiv på inkludering med goda exempel.
Är det bara läraren som ska göra detta?
I början av rapporten finns ett stycke som jag menar är viktigt att förhålla oss till idag när alla insatser nationellt handlar om lärare och vad lärare gör och ska göra:
“Man antog att inkluderande undervisning i huvudsak beror på lärarnas agerande i klassrummet. Vad lärare gör i klassrummet beror dock på deras kunskaper, utbildning, erfarenheter, värderingar och attityder, liksom på situationen i klassen, skolan och faktorer utanför skolan (lokala och regionala resurser, riktlinjer, finansiering osv)”.
Det här beskriver så väl mina egna erfarenheter av att försöka bidra till utvecklingsarbete. Det som händer i klassrummet är centralt för elevernas utbildning. Men fokus är oftast att få lärare att använda strategier, verktyg och modeller så är allt klappat och klart. Det är plåsterpedagogik på hög nivå. Steg 1, det allra viktigaste i detta arbete, är att klargöra och kartlägga hur attityderna till inkludering ser ut på skolan som helhet. Hur ser elevhälsan på inkludering? Anser de att elevhälsans arbete faktiskt också har med undervisningsstrategier att göra? Anser lärarna det också? Hur ser rektor på det hela? Skapar rektor förutsättningar för samarbete mellan lärare och elevhälsa och mellan alla som jobbar på skolan? Hur ser lärarna på undervisning? Är kulturen en förmedlingspedagogik med fokus på att eleverna ska göra de uppgifter de får eller finns grogrund för en annan kultur av delaktighet och samarbete? Ser lärarna på specialpedagogik som specialistkompetens som behövs för att ta hand om vissa elever eller ser de på specialpedagogik som fördjupad kompetens i förmågan att differentiera i undervisningen? Vilka kunskaper behöver lärare för att kunna förändra attityd och känna större säkerhet? Vilken organisation behövs på skolan för att underlätta arbetet med hjälp av samarbete och samsyn? Hur ser relationerna ut mellan lärare och elever och mellan elever? Mellan olika kompetenser på skolan? Hur används de resurser som redan finns på skolan? Vem äger problemen? Det här är exempel på frågor behöver diskuteras på varje skola som en del av inkluderingsarbetet på djupet så att det får effekt där det behövs, när eleven är som allra mest utmanande, när jag har slagit i metodtaket och när min undervisning och kunskapssyn blir provocerad ända in i märgen.
De sju faktorerna som inkluderar
Det finns enligt rapporten sju grupper av faktorer som är bra för inkluderande undervisning:
Samarbetsinriktad undervisning
Samarbetsinriktat lärande
Gemensam problemlösning
Heterogena grupperingar
Vältrukturerad undervisning
System med hemvister
Alternativa lärandestrategier
1. Samarbetsinriktad undervisning innebär att lärare samarbetar och får praktiskt stöd av olika kompetenser. Stöd ges i klassrummet, ibland av annan kompetens för att stärka samhörighetskänslan för eleven. Lärare lär av varandra och ger varandra feedback. Stöd handlar inte bara om att elever behöver det, lärare behöver också stöd för att utvecklas och möta utmaningar i undervisningen. Samarbetsinriktad undervisning är kollegialt lärande tänker jag. Det finns många andra studier som bekräftar att samarbete mellan olika kompenser på skolan bidrar till en alltmer inkluderande undervisning. Se tex Rektor, elevhälsan och elevers lärande och utveckling av Monica Törnsén eller Inkluderande undervisning av Clas Nilholm och Kersin Göransson.
Exempel: Från Luxemburg berättas om en klassbok där lärare skriver ner sina observationer så att de finns tillgängliga för alla som undervisar den berörda klassen.
2. Samarbetsinriktat lärande handlar om att elever hjälper varandra i system av flexibla och genomtänkta elevgrupperingar. Det finns inga tecken på att det skulle vara negativt för elever som har lättare för skolarbetet.
Exempel: Lärare sätter samman grupper om tre elever som får rollerna lärare, elev och observatör. Alla får pröva på de olika rollerna där lärareleven undervisar kamraten och observatören är med som stöd för båda sina kamrater. Detta har mycket goda effekter och är lätt att genomföra.
Kamrathandledning är också ett exempel på samarbetsinriktat lärande. Alltfler lärare lär sig om kollegahandledning och det här är samma sak, en elev berättar om en utmaning och kamraterna ger sina råd och ställer frågor som leder framåt och odlar goda strategier. I vissa länder organiserades detta på schemat så att eleverna fick två arbetspass i veckan om 15 minuter. En elevlärare väljer ett problem eller en uppgift som eleveleven ska lösa. Observatören är med som förstärkning.
3. Gemensam problemlösning betyder att oönskat beteende i klassrummet bemöts konsekvent med stor delaktighet från elevernas sida. Lärare och elever utvecklas klassregler och studien visar att det är viktigt att särskild tid avsätts för detta i början av skolåret. Syftet är att genomföra en gemensam problemlösning. Ross Greene har en modell som är värd att sätta sig in i: Collaborative and proactive solutions.
Exempel: I Tyskland organiserades särskilda fredagscirklar där lärare och elever reflekterade över veckans händelser, diskuterade problem och kom fram till gemensamma lösningar. Det blev ett sätt att träna på återkoppling och problemlösning och bör även ha bidragit till samhörighetskänslan i gruppen.
4. Heterogena grupper är en förutsättning för samarbetsinriktat lärande. Det kräver att alla inblandade respekterar och accepterar den naturliga mångfalden och variationen av förmågorna. Det främjar kognitiv, social och emotionell utveckling liksom positiva attityder till funktionsvariationer.
Exempel: I Österrike organiserades lektioner där en tredjedel av tiden ägnades åt individuellt arbete med individuella veckoplaneringar utifrån behov och förutsättningar. Ofta med ämnesövergripande projekt.
5. Välstrukturerad undervisning innehåller handledning, kartläggning, utvärdering och höga förväntningar. Jag tänker formativ bedömning som ju inte är möjlig att ägna sig åt utan kartläggning och handledning i form av återkoppling utifrån höga förväntningar på elevers förmåga och klara mål i sikte.
Studien berättar om insatser som innebär att vissa elever arbetar med individuellt utformade planer inom ramen för ordinarie undervisning. Jag tänker att svensk skola behöver träna mer på att organisera så att inte alla behöver göra samma sak på samma tid. Särskilt i högstadiet och gymnasiet är uppgifter så gott som alltid utformade som one size fits all och det ställer till det om man samtidigt vill inkludera och tillåta en variation av elevers behov och förutsättningar. Här behövs en förstärkning av bedömarkompetens och bedömarsäkerhet eftersom det kan göra att lärare vågar ge olika uppgifter som ändå kan träna samma saker och visa samma förmågor eller kunskaper.
6. Hemvister betyder att undervisningen är koncentrerad till mellan 1-3 klassrum som ett arbetslag ansvarar för. För en del elever verkar detta system möjliggöra inkludering eftersom det blir färre salar att hålla reda på och färre lärare.
Sverige framhålls som exempel eftersom de flesta skolor numera organiseras i arbetslag som är ansvariga för ett visst antal elever som alla känner. I det svenska exemplet framgår att lärarna ibland undervisar i ämnen de inte är behöriga i vilket jag tycker är tveksamt men de menar att det var bra för att öka samhörigheten och studieron på en skola där de brottades med ett tufft klimat. Kanske kan det vara en åtgärd för kortare tid för att lugna ner hård stämning och främja studiero? Långsiktigt kan det ju däremot ställa till det för möjligheterna till en likvärdig utbildning. Ungefär på samma sätt som när specialpedagoger eller speciallärare anställs för att bedriva undervisning i alla möjliga ämnen utan att kunna ämnena. Däremot är det intressant att diskutera hur begriplig miljön på skolan är för eleverna, om det finns sätt att förenkla så att elever kan ägna energi åt lärande och inte åt att hitta, hålla reda på skåp och material och vistas i stökiga korridorer.
7. Alternativa lärandestrategier är intressant, kanske det område som vi i Sverige behöver utveckla mest i kombination med att tillåta olika typer av uppgifter? I korthet går det ut på att lära elever att lära sig att lösa egna problem. Vi har en lång tradition i Sverige av att poängtera elevens ansvar och att lägga ansvaret på elever. Det här är motsatsen. Lärare tar ansvar för att lära elever ett livslångt lärande och ge eleverna äganderätt till sitt lärande. Det förutsätter stor flexibilitet från lärarens sida så att eleven kan göra annorlunda om eleven vill pröva något annat. Idag diskuteras lärandestrategier som något som läraren lär elever. Det fungerar inte om man vill inkludera för det förutsätter fortfarande att eleven tar emot lärarens undervisning (om strategier). Läraren kan peka på möjliga strategier och uppmuntra elever att skapa sina egna. Tillsammans med kamrathandledning, gemensam problemlösning och möjligheter att äga sitt lärande och förändra hur arbetet ska bedrivas finns här stora möjligheter till sann inkludering. I kombination med samarbete mellan lärare och elevhälsa, strukturerad undervisning med formativ bedömning och möjlighet att få jobba i sin egen takt kan alla elever bli delaktiga och utvecklas utifrån behov och förmåga.
Studien framhåller att det som ofta utmärker undervisning i tidiga år är det som skapar inkluderande undervisning under senare år. De trycker också på att detta utvecklingsarbete sträcker sig över många år och de uppmuntrar till god dokumentation kring insatser så att de kan komma andra till del.
I Sverige finns många ansatser och stor vilja till inkludering. Tyvärr finns ingen nationell samsyn kring vare sig inkludering eller specialpedagogik och vad specialpedagogen ska göra vilket gör att arbetet ofta strandar. På Island har nationella riktlinjer tagits fram som framhåller att alternativa lärandestrategier ska användas i undervisningen, att genomgångar differentieras och att projekt och uppgifter görs med olika svårighetsgrad (OBS inte samma sak som att lägga på olika betygsnivåer!) samt att individuella arbetsplaner ska finnas för elever som behöver det. Det gjorde de för tio år sedan. När får vi en nationell strategi för det inkluderande arbetet?
Citat och frågeställningar att diskutera kollegialt
Jag har valt ut några citat ur rapporten som jag tycker är viktiga att resonera kring. Kanske kan citaten användas för kollegiala diskussioner för att lyfta attityder och värderingar kring undervisning och kunskapssyn? Varje citat berättar om hur det ser ut i ett specifikt EU-land.
“Problemen är inte relaterade till diagnos och tillgänglighet, utan mer till skolaktiviteter och organisation”. (Sverige).
“—Det slogs fast att lärarnas och skolans positiva attityd till inkludering är den huvudsakliga drivkraften för en framgångsrik inkludering, oavsett vilken modell som används. De innovativa ansatser som som dessa skolor genererar kan t.o.m överbrygga svåra motgångar…” (Österrike)
“Det är tydligt att elevers inlärningssvårigheter inte bara är ett resultat av deras svårigheter att lära sig saker utan och av det sätt på vilket skolan är organiserad” (Spanien)
“…Det verkar som att lärare har alltför lätt att lära sig att segregera elever och att dessa elever tillhör specialistlärare..att de är speciella… och att de är specialisters ansvar” (Spanien)
Frågor för reflektion:
Håller du med om citaten? Varför/inte?
Vilket/vilka citat provocerar? Vilket/vilka citat beskriver det du tänker? Varifrån kommer dina tankar om provokation eller sanning?
Vika erfarenheter har du av inkludering? På vilket/vilka sätt har du erfarenheter av de sju faktorerna som rapporten tar upp?
Hur gör ni på skolan för att ta reda på vad som orsakar svårigheter? Vilka faktorer undersöker ni då? Hur ofta undersöks orsaker till svårigheter utanför eleven själv?
Hur har du gjort för att undanröja hinder för elever som har hamnat i svårigheter? Hur har du delat med dig av det till kollegor?
Comments