Utmärkt undervisning – en bok och en rapport
- Helena Wallberg
- 2 nov. 2014
- 5 min läsning
Jan Håkansson och Daniel Sundberg vid Linnéuniversitetet har på Skolinspektionens uppdrag sammanställt både forskning och lektionsobservationer för att belysa vad som egentligen är undervisning som vilar på vetenskaplig grund. Resultatet blev boken Utmärkt undervisning, utgiven på Natur & Kultur 2012.
Författarna själva skriver att de vill bidra till bredda och fördjupa den dialog som redan finns om forskning när det gäller undervisning. De skriver också, vilket jag tycker är viktigt att framhålla, att den pedagogiska professionen måste “aktivt ta del av och därefter översätta de resultat som finns till den egna praktiken”. Många anser att de vet hur lärande går till och hur god undervisning går till utifrån egna erfarenheter men vi vet idag så mycket om hjärnan, lärandeprocesser och om vad som fungerar och inte fungerar i skolan att det blir omöjligt att inte förhålla sig till forskning om undervisning. Egna erfarenheter är viktiga men måste ses som anekdoter som tillsammans med annan information kan bli pusselbitar för att få syn på hela mönstret för god undervisning.
För mig är det viktigt att också poängtera att skolan inte bara består av lärare och elever vilket ibland tycks vara en utbredd bild i media och politik. Vi är många som jobbar i skolan med olika funktioner och tillsammans utgör vi en pedagogisk verksamhet som utifrån många perspektiv ska borga för lärande och utveckling hos de barn vi möter. Därför kan det aldrig bli bara lärarens angelägenhet att läsa på om forskning kring undervisning och lärande och det kan heller aldrig bli bara lärarens angelägenhet att själv göra all planering och bedömning kring elever och grupper. All forskning just nu visar att ett gemensamt ansvarstagande är det som gynnar elever bäst. Traditionellt har vi delat upp elevens olika delar mellan oss inom olika funktioner i skolan men det håller inte längre. Ett helhetsperspektiv där vi delar ansvar och insatser är bäst.
Skolinspektionen beställde Håkanssons och Sundbergs kartläggning och har gett ut en kortversion av den: Framgång i undervisningen. I slutet av denna kortversion finns också en sammanfattning av vad som utmärker utmärkt undervisning. När du läser den sammanfattningen (nedan), fundera över vilken punkt som din skola är bäst på och vilken punkt ni kan behöva utveckla. Undvik att läsa sammanfattningen som en checklista för den enskilde läraren som mål att uppnå. Utmärkt undervisning är fullt möjlig i ett system där alla drar sitt strå till stacken och ALLA tar ansvar för elevers måluppfyllelse tillsammans. Ingen skickar eleven vidare. Alla bidrar med perspektiv på uppvisade svårigheter och hjälps åt att organisera för eleverna. Så här skriver Skolinspektionen i sin rapport om vad som utmärker utmärkt undervisning:
“Det finns ett tydligt pedagogiskt ledarskap från lärarens sida med en tydlighet i mål, innehåll och struktur. Undervisningen pekar ut riktningen för lärandet genom målrelatering, struktur och förankring i i styrdokument samt att den utformas efter kontinuerig uppföljning av elevernas kunskapsutveckling”.
Här finns en inbyggd paradox kan man tycka, nämligen att undervisningen både ska vara strukturerad och formas om utifrån elevenas utveckling. För mig innebär det att målen ska vara både långsiktiga, övergripande och kortsiktiga delmål. Om jag har tänkt ut vad jag är ute efter både långsiktigt och kortsiktigt kommer inte uppgifterna i sig att vara viktigast utan elevens väg mot målen. Om fokus är på uppgiften finns stor risk att målen blir otydliga för eleven och att vissa elever lättare faller ur systemet om de inte lyckas med den specifika uppgiften.
“Lärandemiljön i skolan är trygg, stödjande och uppmuntrande och kännetecknas av individanpassning, variation och utmaningar”.
Misstag och misslyckanden måste vara en del av lärandeprocessen. Idag tror allför många elever (måhända har de skäl till detta?) att den sämsta prestationen kommer att få störst betydelse för betyget. Därför säger de till mig att de håller låg profil under lektioner och visar inte vad de kan för då kan de iallafall inte bli bedömda utifrån misstag eller dåliga prestationer. Detta är inte en trygg lärandemiljö. Tryggheten kommer av att det är tillåtet och naturligt att göra misstag fram till dess att betyget ska sättas. Om en elev visar sig ha svårt för något är det naturligt att eleven får träna och pröva det området på flera olika sätt innan det är dags för betyg. Hattie säger att den viktigaste förväntan i skolmiljö är den lärare har på sina elever. Jag som lärare måste tro att alla elever kan lära sig och att det är jag som kan påverka detta. Individanpassning handlar inte om att planera 30 olika lektioner varje gång jag träffar klassen utan om att bjuda in eleverna att själva ta initiativ, att pröva sig fram, att testa och undersöka på flera sätt så att eleven lär sig sina egna strategier. Jag kan visa på alternativa strategier men eleven måste hitta sina egna i slutändan. Om det långsiktiga målet är klart är det inte svårt att hinna med. Om fokus är på att hinna med uppgifter är det däremot svårt. Kollegialt samarbete för att bestämma vad som är viktigast och vad som kan ordnas i samarbete med andra ämnen underlättar också tidsaspekten. Jag läser det fetstilta citatet ovan igen och tänker att det här är nyckeln till framgång i skolan på alla nivåer. Jag får nog anledning att återvända till detta citat.
Skolinspektionen understryker också rektors roll: “Rektor visar tilltro till läraren och ger läraren ett tydligt mandat”. Rektor ska ha höga förväntningar på elevers resultat och vara delaktig i diskussioner med lärare om undervisningen.
Organisationen ska alltså utgå från att diskutera undervisning och att omsätta det praktiskt, precis som författarna till Utmärkt undervisning skriver i sin inledning. Läsa om det, sedan översätta det och pröva det. Rektors inställning till misstag och misslyckanden blir lika viktig gentemot lärarna som lärarnas inställning till det gentemot eleverna. Läraren är ansvarig för att variera, vara tydlig, odla tillit till elever och rektor organiserar för att hela skolan tar ett gemensamt ansvar för att detta ska vara möjligt. Just behovet av individanpassningar känns tyngst för lärarna samtidigt som forskningen visar att förmågan att klara detta svåra är det allra viktigaste för elevers måluppfyllelse och goda resultat. Kompetensutveckling, samarbete genom systematiskt använd tid för det och förutsättningar att jobba kollegialt är av största vikt.
Utmärkt undervisning (Skolinspektionen gm Håkansson, Danielsson 2013)
Elever vars lärare använder en bred arsenal av metoder och verktyg och sina goda ämneskunskaper i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare saknar eller inte fullt utnyttjar sin didaktiska och metodiska kompetens.
Elever vars lärare är tydliga ledare som utmanar, driver och skapar förtroendefulla relationer, lär sig mer än elever vars lärare inte ser det som sin uppgift att peka ut riktningen för elevens utveckling och erbjuda verktyg som kan leda eleven rätt.
Elever vars lärare vet att det är deras ansvar att organisera undervisningen efter elevers individuell behov, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever lär på samma sätt och undervisar därefter.
Elever som undervisas av lärare som vet och visar att alla elever kan lära, lär sig mer än elever vars lärare tror att vissa elever kan och andra inte.
Elever som ges förutsättningar att vara med och välja aktiviteter och vars erfarenheter och kunskaper blir en utgångspunkt i undervisningen, lär sig mer än elever vars lärare tror att elever inte har det som krävs för att involveras och vara med och påverka.
Comments