Vad ska man ha specialpedagogen och elevhälsan till egentligen?

Jag funderar just nu på inkludering i ett större sammanhang, hur arbetet med inkludering inkluderas i skolan som helhet. Allt oftare hör jag av kollegor som jobbar inom elevhälsan och upplever också själv att elevhälsoarbetet är något som förväntas bedrivas vid sidan om, som ska ta hand om det avvikande och det som andra inte förväntas klara själva.

För mig är det helt självklart att det pedagogiska arbetet på en skola bedrivs i samråd med elevhälsoteamet men jag misstänker att det är ovanligt att det ses på det sättet. Vad som beslutas om angående roller på skolan eller arbetsordning påverkar arbetet i elevhälsoteamet och det gör det på ett tydligare och mer konkret sätt än för andra aktörer i skolan som inte har direkt koppling till undervisning. Man kanske talar om elevhälsoteamet som likställt likabehandlingsteamet eller handledarskapet som frikopplat elevhälsoteamets arbete. Tyvärr befäster det ett förhållningssätt som grundar sig i att det är ett arbete vid sidan om som sköts vid sidan om och som då också kan hållas vid sidan om, även om det inte sker uttalat och medvetet.

Det specialpedagogiska arbetet som i nya skollagen är en självklar del i elevhälsoarbetet styrs av styrdokument och lagar som är mer tvingande än någonsin och som kräver särskild kompetens. Det är en bakåtsträvande tanke att hålla fast vid idén att detta arbete bara omfattar en liten del av eleverna eftersom det specialpedagogiska arbetet är tänkt att omfamna skolan som helhet, inte minst som förebyggande faktor.

Vi är många specialpedagoger som har arbetat hårt detta läsår med att implementera de nya reglerna och som känner att vi faktiskt kämpar lite i motvind. Nästa läsår hoppas jag att även skolledningar runtom i Sverige funderar ordentligt på vilket förhållningssätt som ska styra elevhälsan och det specialpedagogiska arbetet i skolan och hur det ska inkluderas som en självklar del i allas arbete för att utveckla elever i positiv riktning.