Vem ska bort? Inkludering eller segregering?

Sommarlovet är här! Mina bloggposter kommer att bli färre eftersom jag kommer att ägna lovet åt att skriva på min bok. Mer information om det senare, gissa vad den kommer att handla om? Jag kan avslöja att det inte är en deckare…Men innan jag tar lite paus måste jag ta upp något som jag grunnat på under året och som oroar mig rejält. Det handlar om segregeringen i skolan.

Det pratas mycket om segregering i svenska skolan. Oftast är det ekonomiska och sociala perspektiv som dryftas men för mig finns en segregering som det är alldeles för tyst om. Det handlar om uppdelningen i elever som anses passa i skolan och elever som inte platsar av någon anledning. Sverige är ett av få länder som fortfarande har särskola för elever med intellektuell kapacitet som anses vara under det som behövs för den vanliga skolan. Se artikel i DN. I Sverige blir köerna till skolor och klasser med aspergerprofil eller särskilda grupper för elever med ADHD eller andra beteendesvårigheter/inlärningssvårigheter allt längre. Många pratar om friskolor men mest i generella termer. Faktum är att många friskolor växer upp som svampar ur jorden just för att det finns ett behov av att hitta något som kan fungera även för de barn och ungdomar som inte anses fungera i den vanliga skolan.

För bara några veckor sedan förklarade en lärare för mig att en elev med grav dyslexi inte borde gå i den vanliga skolan. Jag fick på en annan skola höra att en elev med sociala svårigheter inte borde gå kvar eftersom elevhälsoteamet inte hade resurser nog för att kunna hjälpa till. Föräldrar till barn som vägrar att gå till skolan av olika anledningar anmäls till socialtjänsten, ofta utan att någon pedagogisk kartläggning har genomförts på skolan. Attityden är tydlig; det är barnet det är fel på, det är barnets svårigheter som orsakar problemen och man kan erbjuda mer eller mindre effektiva åtgärder för att vårda problemens symptom. Perspektivet är patologiskt och individcentrerat, sällan tittar man på situationen, gruppnivå eller organisationsnivå för att försöka förstå varför problemen uppstår och hur man kan råda bot på dem. Många jag talar med om inkludering värjer sig mot det med motiveringen att det skulle vara för jobbigt för eleven. I bästa fall är det eleven man värnar om men inte alltid.

Vad händer om man skulle utgå istället från det som särskolor och aspergerklasser erbjuder och ser det som det normala? Om det vore naturligt att alla barn har en egen dator eller ipad, ett arbetsrum att dra sig undan till, pedagogiska raster och hög grad av inflytande och intresseindividualisering, skulle det då bli lättare att inkludera? Att bara stoppa in elever med funktionsnedsättningar i en klass på 32 där alla sitter i rader och förväntas göra samma sak på samma tid håller jag med om är att utsätta dem för övergrepp snarare än inkludering.

En metod för att jobba med formativ bedömning är att leka “odd man out”, dvs ge elever 3 eller 4 arbeten att bedöma. Vilken ska bort? Detta tvingar eleverna att ta ställning till kriterier och ta beslut om vad som särskiljer kvaliteter. Ibland ska något bort för att det är utmärkt, ibland för att det inte är tillräckligt bra, ibland av någon annan anledning. Låt oss leka den leken i kollegiet. Tänk dig en skolklass. Tänk på elevernas alla olika personligheter, alla olika talanger och egenskaper. Vem ska bort? Vem passar och vem gör det inte? Vilka kriterier kommer du på för att välja bort någon? Kan du stå för det? Är det grundat i annat än attityder eller erfarenheter; har du på fötterna för ditt beslut?

Jag är orolig för den segregering som jag upplever ökar i takt med att ramen för vad som anses normalt i skolsituationer blir snävare. När det nu anses normalt att elever ska klara av svåra stora uppgifter på egen hand utan mer handledning än att läraren “finns till hands” kommer behovet av diagnoser för att förklara svårigheterna att öka liksom andra skolformer eller alternativ som konstigt nog anses ge särskilt stöd när det egentligen handlar om god pedagogik.

Vi har kunskapen, vi har resurserna och vi har massor av goda exempel att härma liksom massor av goda förebilder för en skolutveckling som skulle föra med sig ett större mått av inkludering. Vi skippar det där med “odd man out”!

#inkludering #aspergerverksamhet #skolutveckling #patologisktperspektiv #särskola #segregeringiskolan